Violetta

Det var en gång en enhörning som hette Violetta och hon var prinsessa. Hon var rosa och hade ett horn av äkta guld.

En dag blev hon bjuden till sin bästa kompis som också var enhörning, hon hette Teddy. Violetta red iväg till Teddy och efter en stund var hon framme. Teddy hörde att Violetta knackade tre gånger. Teddy gick mot dörren och öppnade.
-Hej, sa Teddy glatt.
-Hej svarade Violetta lika glatt.
Violetta gick in och satte sig vid bordet. Det var framdukat med kakor, bullar och tårta. Violetta tog en bit tårta, på några sekunder hade hon slukat i sig biten.
-Kan man få receptet på tårtan? undrade Violetta
-Det är mitt eget recept och det är hemligt, svarade Teddy nöjt.
-Jaha, men då går jag då. Sa Violetta argt.
Violetta gick med bestämda steg mot dörren, öppnade den och smällde sedan igen den.


Violetta hade skadat sitt horn så om hon sprang snabbt så skulle hornet flyga av och hon skulle inte få ett nytt då. Men det hade hon helt glömt av. Så plötsligt ökade hon farten och hornet flög iväg, Violetta hann inte att se vart eller hur långt det flög iväg.
-NEEEEEEEEEEJ!!! Skrek Violetta
Violetta gick ner till dammen för att lugna sig, för det var alltid lugnt vid dammen. Men plötsligt kom en stark vind och föste ner henne i dammen. Violetta klev upp ur dammen för att kolla ifall hon blivit smutsig. Det hade hon inte blivit utan hon hade blivit ett monster!
-HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!! Ropade Violetta det starkaste hon bara kunde. Hon hade blivit ett stort blått hårigt monster.


Dagarna gick och hon var fortfarande ett stort blått hårigt monster. Violetta började gråta. Hon försökte att klä sig i sin finaste klänning men det funkade inte. Hon åkte och klippte sig men det funkade heller inte. Hon till och med färgade pälsen men hon blev inte finare för det. Ingenting fungerade för att hon skulle bli finare.


Det gick flera dagar och nu hade hennes röst blivit mörk. Violetta bestämde sig för att gå till en trollkarl. på vägen dit stod alla och skrattade. Violetta blev jätteledsen och började gråta. Nu var hon framme hos trollkarlen, Violetta knackade och gick in.
-Hej hej, sa trollkarlen och flinade till.
-Hej sa violetta dystert.
-Vad ska jag hjälpa dig med? Undrade trollkarlen.
-Ser du inte, jag är förvandlad till ett monster. Skrek hon.
-Då ska vi se om vi hittar drycken för att göra så att du blir enhörning igen. Sa trollkarlen
-Monster, monster, monster, japp här är drycken som du ska ha så att du blir enhörning igen.
Innan trollkarlen han att säga något ner hade redan Violetta  druckit upp hel drycken.
-Du skulle bara tagit en droppe, utbrast trollkarlen.
-Nu kommer du bli en drake, sa trollkarlen med en förskräckt min.
Violetta stod bara där helt stum. Hon visste inte vad hon skulle göra. Violetta som hade trott att allt skulle bli så bra, men det blev det inte. De blev snarare MYCKET värre. Påvägen hem fattde hon ingenting. Alla skrattade.
-VAAAAD!?!? Skrek Violetta.
En enhörning gick fram till henne och viskade att hon var hälften drake hälften monster. När hon vaknade nästa morgon gick hon och kollade sig i spegeln. nu var hon hel drake. Violetta skrek men fick inte inte fram något ljud, utan bara en massa eld kom ut. Det knackade på hennes dörr. När hon gick och kollade såg hon att det var brevbäraren, han blev så förskräckt så han svimmade.


En vecka senare bestämde sig Violetta för att åka till en ny trollkarl. När hon var framme hos trollkarlen så fattade han exakt vad som var problemet. Trollkarlen tog fram sitt trollspö och tog till lite magi, vips så var ViIoletta en enhörning igen hon hade fått sitt fina guldiga horn tillbaks.
-JAAAAAAAAAA, tusen tack. Som tack för att du gjorde så att jag inte är en drake så ska du få gifta dig med mig.


Tre veckor senare var det dags för bröllop. Violetta hade på sig en vit klänning med rosa detaljer. Inne på bröllopet såg Violetta att Teddy var där, hon blev jätteglad över att Teddy var där och Violetta sprang fram och kramade Teddy och sa förlåt för att hon blivit så arg. Teddy förlät henne. Violetta gick till trollkarlen och nu gick den in i kyrkan tillsammans och gifte sig.


Och så levde dem lyckliga i alla sina dagar...


Maja Jansdotter 5C